Miljö

Finland har på ett ansvarsfullt sätt strävat efter att värna om sin miljö. Utsläppen i marken och vattendragen från bosättningscentra, företagsverksamhet och lantbruk har under de senaste årtionden minskat betydligt. Den finländska industrin minskade sina utsläpp mest i världen under jämförelseperioden 1988 – 1994. Produktionsverksamhetens utsläpp regleras av stränga bestämmelser. Vid valet av tillverkningsmaterial har man följt internationella och nationella bestämmelser enligt den hållbara utvecklingens principer. Man har inrättat cirkuleringsstationer för begagnade varor. För varor som tas ur bruk betalas avfallshanteringsavgift. Miljöcentralerna övervakar som statliga myndigheter miljöns tillstånd.

Miljöns tillstånd kan granskas med tanke på
- luftrenhet
- bruks- och avfallsvattenhantering
- förorenad mark
- fast avfall samt
- förnyelsebara energikällor.

Inom WFA-området finns specialkunnande bl.a. för mätning av luftföroreningar, rening av rökgaser, bullerskydd samt tillverkning av rena konstruktioner t.ex. för läkemedelsfabriker samt mikroelektronikproduktion.

Även om vattnet i insjöarna på grund av sin höga humushalt inte alltid uppfyller bestämmelserna i EU-direktiven, är vattendragen ändå rena och simdugliga. Kommunala vattenverk producerar rent bruksvatten för invånarna genom att använda grundvatten eller sjövatten som pumpats via reningsverk. Kommunala anläggningar för avfallsvattenhantering sköter avfallsvattenreningen från bosättningscentra. På glesbebyggelseområden får avfallsvatten inte längre släppas i markgrunden eller i vattendragen. Expertis och kunskap om vattenhanteringen har från WFA-området förts utomlands för att förbättra vattendragens och havets tillstånd i målländerna.

Industrier och ett antal servicestationer har under gångna årtionden förorenat omgivande markgrund. Inom WFA-området finns företag, som specialiserat sig på rening av markgrunden. Farliga ämnen måste sändas för rening till landsomfattande reningsverk. Eutrofiering av vattendragen som en följd av lantbruket har förhindrats genom skyddszoner vid sjöstränderna

Kommunala avfallsanläggningar svarar för uppsamlingen och hanteringen av fast avfall. I samband med planeringen av områdesanvändningen bestämmer förbunden på landskapsnivå var avstjälpningsplatser kan placeras. Riktningen går mot några centraliserade avstjälpningsplatser och avfallet samlas från stora områden till en samlingspunkt. Av avfallet återanvänds dess användbara del t.ex. för energiproduktion. Landets första avfallshanteringsanläggning som producerar energi började sin verksamhet i landskapet Österbotten i början av 1990-talet. Ett specialproblem är behandlingen av sjukhusavfall, för vilket bl.a. centralsjukhusen har utvecklat ett fungerande system för separering och hantering av avfall. Endast en bråkdel av sjukhusavfallet har klassificerats som farligt för människorna och miljön och levereras till den landsomfattande avfallsanläggningen för farligt avfall för att förstöras där.

Finland och i synnerhet aktörerna inom WFA-området har satsat på utnyttjandet av förnyelsebara energiresurser. Landets omfattande torvkärr har tagits i bruk för energiproduktion redan för flera tiotals år sedan. För rening av utsläpp från torvbränning har utvecklats lyckade lösningar. Tack vare landets stora skogstillgångar och sågproduktion räcker biomassan till. Den del av flisen som blir över från träförädlingen används lokalt för energiproduktion och kan t o m pelletteras för uppvärmning av egnahemshus. Till nya vinningar hör utnyttjandet av vindenergi och jordvärme.